Denna historia är för sjuk för att vara sann. Men jag lovar den är 100%ig sann.

Ni vet känslan att skita på skolan, som man helst vill undvika? Man försöker hålla ut tills skolan är slut sen får man skita ifred därhemma.

Men denna gången gick det verkligen inte, jag bara måste skita så jag smet undan när alla gick på rasten.
I toan så tyckte jag att det var obehagligt att trycka min varma rumpa på den kalla toasitsen som alla andra har använt så jag drog ner byxorna, fast inte riktigt ned utan vid knät typ och sket halvståendes. Som ni tjejer gör.

Och så sket jag och det var riktigt härligt, jag torkade och tog upp byxorna och gick nöjt till klassrummet där inga var, så jag började jobba tidigare än resten i klassen. Men så kom andra så jag bytte plats och fortsatte jobba.

Plötsligt hördes det en smäll, tjejen som satte sig på min förra stol hoppade visst upp ur stolen med en äcklad min och tecknade "VAD ÄR DET DÄR BRUNA SAKEN!?".

HELVETE tänkte jag, stolen är ju för fan nästan nedbajsad! Alltså råkade jag få med lite av min bajs på mina byxor när jag hukade mig när jag bajsade.

Så jag ljög och sa att jag är nedkletad av stolen också. När det var jag som orsakade allting. Men hursomhelst så kom läraren och frågade vad som hände och såg den bruna sörjan vid stolen.

Vad läraren gör nu? Jo, hon tog upp bajsen i handen och luktade på sörjan. "Ingen fara, det är bara målarfärg".

Sen tvättades allt av och vi fortsatte jobba som vanligt.

Det är första gången jag berättar det här. Om du känner dig träffad som tjejen i berättelsen så ber jag om ursäkt.

Bör tilläggas att det var runt 6-7 år sen.