Det är jobbigt när man vet att personen är döv men man vet inte vem riktigt personen är. Det fick jag erfara för en vecka sen i Willys. Kvinnan bakom mig var döv och jag vet att hon vet att jag är döv. Jag försökte undvika ögonkontakt. Men som ni vet så har jag otur dygnet runt och råkade få ögonkontakt.

-Hej.
-Öhuum, hej.
-Allt bra?
-Javisst. hihi.
-Så vilket år är du på gymnasiet nu?
-4e.

Just då var jag livsrädd för frågan "Minns du mig?" Men som tur så fick jag inte frågan. Det hela avslutades med "Lycka till med pluggandet!". Jag hade ingen aning vem hon var, bara att hon är döv. Jobbigt.