Denna är den första krönikan jag någonsin skrivit, jag brukar annars finnas på min blogg som har minst 5.000 besökare dagligen eller, på diskussionsforumen på nätet där jag tar fram min aggressiva sida. Det tänker jag göra nu. Jag skiter i om jag låter som en kärring nu men jag är verkligen trött på bussarna som går mot Risbergskaskolan. Jag bor bredvid Karlaparken (kom gärna förbi någon gång så bjuder jag på hembakta kanelbullar) och den närmaste busshållplatsen är Hagagatan, gatan bussguden glömde.

Bussarna kör ju förbi Hagagatan på morgnarna, trots att det finns mer plats för folk i bussen. Så tänk er när jag står där helt nyvaken och väntar på bussen och så åker den bara förbi samtidigt som den pissar mig i ansiktet. Varje gång den åker förbi försöker jag spela oberörd med minen ”äsch, det kommer flera bussar”, så passagerarna i bussen inte ska skratta åt mig när jag står där i full fart med att ta fram busskortet ur plånboken och sen se bussen passera förbi.

Kan ni inte för guds skull pallra er längst bak i bussen så vi stackare på Hagagatan kan få plats i bussen så att alla blir glada, två flugor i en smäll så att säga. Eller så kan vi göra en kupp, att alla trycker på stoppknappen när det är dags för Hagagatan, så vi alla kan trycka in oss i de andra dörrarna bak i bussen.

Jag ska stena nästa buss som passerar mig, var så säker på det. Se till att inte sitta på sätena längst bak så ni inte träffas av stenen. Och nej, min blogg har bara 50 läsare dagligen. Men ändå.